fredag 13 juni 2014

sommarlov







hej fredag och alldeles strax sommarlov!



sitter hemma och jobbar idag, med avbrott för en skolavslutning i lund för två små knattar som slutar ettan respektive trean. så stort. tredjeklassaren, inez, ska dessutom flytta upp till mellanstadiet och en ny skola. spännande och lite pirrande tror jag. även om jag minns en massa saker från när jag gick i ettan, tvåan, trean så var det nog ändå från fyran jag börjar ha riktiga minnen om vad vi gjorde i skolan, efter skolan, på semestrar (badade i havet, lekte på gräsmattorna) och på kvällarna i vårt hus.


det känns som att något är på väg att hända nu, att det kommer förändras, att hon går från ett litet barn till en ung tjej. spännande tider, men också mycket annat att tänka på.


men först ska en skolavslutning avnjutas och barnen kramas om och vinkas av, vi åker i kväll och barnen är hos sin mamma några veckor för att sedan komma hem igen och vara med oss några veckor. på så sätt får de ledigt precis hela sommaren, så himla skönt. det är trots allt få förunnat att kunna göra så. alltid något att vara väldigt tacksam för.


men nu måste jag skynda mig, vill inte komma försent till avslutningen.



hej, puss, kram och vink.




torsdag 12 juni 2014

nä, nu blommar potatisen

'






trädgårdsdrömmen



det växer så det knakar, nästan bokstavligt talat. potatisen är snart en meter i höjd och det ser helt galet ut. men bara det blir fina och goda potatisar så är det ju helt ok. men galen växtkraft alltså.



och förhoppningsvis kan vi smaka på vår första jordgubbe idag. den var nästan helt röd när jag gick i morse och förhoppningsvis har ingen fågel lyckats få tag i den. inte sen jag täckte odlingslådan med nät iaf. vi kunde ha ätit vår första gubbe redan om vi säger som så...












det är ju så fascinerande. hur stor skillnad det kan bli i en trädgård när saker och ting börjar växa. den här plätten som är grå, brun och ganska så tråkig på vinterhalvåret. hur den växer upp och blir allt det här vackra, det här gröna, det här underbara.



varje morgon måste jag gå ut och titta på vad som har hänt och varje kväll vattnar jag med stor omsorg kattfoten, den japanska blodlönnen, potatisen, jordgubbarna, alla kryddorna, ärtorna, tomaterna, klotkörsbärsträdet, ligustern och allt det där andra som omfamnar oss och bäddar in huset och trädgården i grönska.



ja det är sannerligen magiskt och underbart att kunna njuta av sin alldeles egna trädgård. veta att jag kan gå ut i trädgården när jag vill, gå barfota på daggvått gräs, dofta på blommorna, böja mig ner och rycka ett smultron, stoppa det direkt i munnen, gå vidare till tomaterna, dra in den karaktäristiska tomatdoften, titta ut över vår egen lilla slottsträdgård och vara tacksam för allt det här.











så jag är tacksam och jag njuter. och tänker att det är en ynnest och att det kanske är det bästa med hus, att ha en egen trädgård. vår egna, alldeles underbara trädgård. som jag älskar den.










only a day away







new york baby, new york.



så vart det plötsligt bara en ynka dag kvar. i morgon hoppar vi på planet till new york för tio dagars häng, shopping, utflykter och upplevelser. vi har ju varit där förut, många gånger. men new york är en stad som förändras i en snabb takt och varje gång vi kommer dit är något försvunnet, något nyöppnat och det finns alltid saker att upptäcka. det finns favoriter, det finns det. som att hänga i central park och ta en drink på the loeb central park boathouse, som att äta frukost på max brenner (chokladmannen), som att hänga i soho och sitta på små mysiga restauranger och titta på folk, som att åka båt på hudson river, som att promenera på broadway, som att sitta i en av stadens parker och andas mitt i detta myller av folk, bilar, hus och aktivitet.



vi har inte planerat så mycket, det brukar bli bättre då känns det som, snarare kan vi ta dagarna lite som de kommer och spontant hitta på grejer. vi har ju gjort det mesta vid det här laget, förutom guggenheim, guggenheim är ett gissel. kanske blir det guggenheim i år.



väskorna är nästan packade, vi är ute "tidigt" för en gångs skull vilket känns bra. för det är mycket som ska ordnas innan vi åker. ställa i ordning trädgården, bädda rent i sängarna, lämna bort katten, informera husvakterna om vad som behövs göras, ta emot inköpslistor från grannarna, de sista kläderna ska tvättas och strykas, huset ska städas så att vi inte behöver städa det första vi gör när vi kommer hem (tänk jetlaggade och komma hem till ett stökigt hem, kan knappt tänka mig något värre, då skulle nog mitt ordningssinne definitivt balla ur), pass och biljetter ska läggas ner, batterier ska laddas, kamerautrustning omsorgsfullt packas, platta och dator laddas med serier och filmer. det är trots allt två ganska långa flighter och det är inte alltid underhållningen ombord är sådär superintressant. så med en platta och en laptop går det lite smidigare att fördriva tiden.



men först ska vi ta oss till flygplatsen. och det är ju ett litet företag nu när det är strejk men vi har en snäll granne som kör oss över. allting går utom små barn och fulla elefanter, som min mamma brukade säga.



men det är fortfarande torsdag och det är fortfarande en dag kvar. en ynka dag. tänk att vi nästan är där nu. som jag längtar.






måndag 2 juni 2014

om jag bara kunde fylla mitt hjärta med godhet







KENTFEST



det är svårt att beskriva, känslorna som strömmar in i kroppen och får hjärtat att banka, tårarna att rinna, lyckoruset att fullkomligt gå amok och leendet som aldrig tycks ta slut. aldrig.



för det är alltid så jävla bra, alltid. det är aldrig några kanske och tveksamheter. det är kärlek rakt av, kärlek till ett band, en epok, texterna, tonerna, stämningen. kärlek till publiken. kärleken till allt.




Jag är ingen jävla ängel och du blir först mot väggen som ett varnande exempel











hela dagen var magisk. att träda in på ullevi, under regntunga skyar även då smhi slovat sol och uppehåll, och se hela upplägget gjorde att glädjekänslorna genast satte av i galopp. vad gjorde det då att det regnade lite? jag fick en drottningkrona och då blev allt så mycket bättre. precis allt var så mycket kärlek. precis hela tiden. kärlek, kärlek och ännu mer kärlek. från de som sålde maten, de som sålde ölen, från de glada flickorna som delade ut kronor och vimplar, till funktionärer som önskade oss en bra dag till poliser som skämtade om att vi kunde väl stanna utanför området så att de hade någon att prata med för det var ju så tråkigt att stå där ensamma under konserten :-)



precis alla var glada, lyckliga, trevliga, fyllda av kentfestandan som på något sätt uppstod. det var som att ta de allra bästa delarna ur en fantastisk festival och sammanfoga just de bitarna under några timmar en eftermiddag och kväll i ett somrigt och vackert göteborg.











och konserten var magisk, underbar, förtrollande, gudomlig, strålande, härligt sagolik. visserligen en trevande början men den slog sen ut i full blom och jag var i extas. världens bästa band (ihop med depeche mode). och när de spelade utan dina andetag som sömlöst gled in i en av mina absolut bästa kentlåtar m så trillade stora tårar ner för min kind. för m är en låt som för mig handlar om min mamma. den vackraste av kärleksförklaringar, de ondaste av ord.




Jag tog en roll när du blev sjuk
En roll som krävde hårdare hud
Min kraftreserv den tar snart slut
Som min tro på en ingripande gud









och när jocke berg uppmanade prick alla att ta sitt ansvar och gå och rösta i höst, för citat: Alla vi som är här, det är vår skyldighet. För de kommer att finnas där, de jävlarna  och – Vi har ett kollektivt ansvar att sparka ut rasisterna slut på citat, så rös jag och sträckte per automatik upp armarna i luften och skrek för allt vad rösten höll. jag och 15000 andra. och sen spelade de sverige. och ståpälsen var ett faktum.




Sverige, Sverige älskade vän
En tiger som skäms
Jag vet hur det känns
När allvaret har blivit ett skämt
När tystnaden skräms
Vad är det som hänt

Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är
Duka din veranda till fest
För en långväga gäst
I landet lagom är bäst

Vi skålar för en midsommar till
Färsk potatis och sill
Som om tiden stått still
Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är

Regnet slår mot rutorna nu
Men natten är ljus i ett land utan ljud
Och glasen glittrar tyst på vårt bord
Lika tomma som ord
Visst är kärleken stor

Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är
Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är









och sen avslutade de med en av min absoluta favoritlåtar genom tiderna och kanske kents bästa låt. om jag öht ens kan ranka alla låtar jag tycker är så fantastiska.



mannen i den vita hatten (16 år senare) är och förblir den enda låten kent kan avsluta en konsert med. och eftersom de alltid lägger till en extravers på slutet, som antingen är nyskriven eller någon de använt innan och som inte finns med på originalet så håller spänningen i sig tills sista sekund. och eftersom det är i princip omöjligt att uppfatta allt som jocke berg sjunger blir det en extra dimension av mystik :-)


den blir inte bättre än så, det är helt omöjligt. jag kan inte ens tänka mig något annat.


när vi sedan vandrade hemåt genom den ljuvliga juninatten var det bara en massa glada och vänliga människor omkring oss, människor som precis som oss fått några timmar av tro, hopp och kärlek av sverige, i mitt tycke, bästa band.


jag somnade lycklig, som jag alltid gör efter en kentkonsert. tänk vilken fantastisk inverkan ett rockband från eskilstuna kan ha på lilla mig. som gör att jag under två timmar skrattar, sjunger, dansar, gråter, tjuter, skriker, höjer armarna i luften och älskar så som man knappt tror är möjligt. det är ju trots allt "bara" ett band.



men det är mitt band. 




onsdag 28 maj 2014

fredag. fast onsdag. fast fredag.







hej långhelg!



fyra dagars underbar ledighet ligger framför oss och vädret ser ut att bli finemang. Inga 26 grader som ni hade förra veckan men iaf 18-20. & om det bara är klart och inte blåser så mycket så räcker det ju lång väg. hurra!


och idag ska trädäcket äntligen vara klart. efter massor av fördröjning och problem så är (ska) det vara klart när jag kommer hem. klart att hänga på, möblera, njuta av. vilken fantastisk känsla det kommer vara. som en helt ny trädgård.

och jag ska njuta av att gå barfota på det solvarma däcket på heta sommardagar, precis som jag gjorde när jag var liten.


och lilleman ska få gå omkring och upptäcka alla skrymslen och vrår, lukta, bre ut sig på de varma plankorna och njuta av solskenet som den värmedyrkande katt han är. han kommer älska det!


sådan katt, sådan matte.







så det är vad som väntar under långhelgen. trädäcksmöblering, avslappning, trädgårdsröj, en middag med goda vänner och en kort tripp till göteborg för att gå på kentfest plus massa av njutning i form av god mat, dryck och sällskap.


och så hoppas jag att jag hinner ladda batterierna för nästa vecka blir intensiv med födelsedagskalas för inez som fyller tio, övernattningskalas med hennes tjejklasskompisar och en massa annat som ska förberedas. det ska bakas, ordnas presenter, fixas och donas så att det blir två fantastiska kalas. man fyller ju faktiskt bara tio en gång och för första gången går hon från ensiffrigt till tvåsiffrigt. det är ju oerhört stort.


så det kan behövas lite orka och energi för att rå det där i land. men det ordnar sig, det brukar det göra :-)


men nu tycker jag att vi startar helgen. eller i alla fall alldeles strax. jag ska åka iväg och handla god mat, ost och ett fång blommor och göra fint hemma tills mannen kommer hem. & sen hoppas jag på en kväll på träddäcket följt av massor av Hannibalavsnitt nerbäddade i sängen.


som jag längtar!





tisdag 27 maj 2014

lunken







märkligt. hur jag kunde blogga mer i italien än här. fast där hände det iofs en massa saker, det gör det inte här direkt :-) Eller jo, igår sprang wille kalvinknatet och sen badade barnen i poolen som johan släpade fram. och trädäcket är nästan klart. eller dansbanan som vi också kallar den.


och idag är det slarv med jobbet. möte och sen middag och boule på boulebar i malmö. det ska bli fasligt spännande.


och jag hade ju glömt bort att det är en kort vecka så i morgon är det ju typ fredag för sen är vi lediga i fyra dagar igen. fantastiskt :-)


så lite händer det men inte så mycket att skriva hem om. så det blir en kort uppdatering så får vi se om jag har något att skriva om i morgon.


tills dess. hej på en sväng.

söndag 25 maj 2014

att ha hamnat så rätt










via governo vecchio



jag hade bokat ett annat hotell från början, ett som kom högt upp på tripadvisors sida och som såg designat och tjusigt ut. men så tipsade min kompis åsa mig om att "ni kanske ska bo lite mer centralt?". och efter sex? åtta? resor till rom så borde hon veta. så jag letade upp ett annat hotell. och vilket lyckokast.



för vi har spenderat massor av tid på vår gata, eller de små sidogatorna i anslutning. nästan alla middagar har intagits här, det fanns flertalet små, mysiga restauranger som serverade utsökt mat till bra priser. varför gå iväg någon annanstans då liksom? nej, precis.










vi är faktiskt alldeles utomordentligt nöja och förtjusta över vår gata. och hotellet. hotellet är enkelt men bra! och hotell i rom är svindyra så för det priset vi betalade var det kanon! ett rent och fräsch rum in mot gården, frukost på rummet, de mjukaste av handdukar, airkondition och wifi. allt man behöver med andra ord.



ja, jag skulle faktiskt rekommendera prick alla att bo på den här gatan. fast kanske inte samtidigt som oss ;-)



och strax bredvid hotellet låg den bästa glassbaren. med glass så god att johans ögon tindrade som på ett litet, litet barn vid anblicken av godis. det var magiskt att se :-D










det bästa med gatan är nog blandningen. det finns absolut turister, men inte så att det korkar igen. klädaffärerna är små och intima, restaurangerna är inbjudande och man kan sitta i timmar över en kaffe, en prosecco, en birra och titta på människorna som går förbi eller inkastarna som försöker få folk att besöka just deras restaurang.



maten utsökt, människorna vänliga och det känns mysigt, så där som på ett hemtrevligt ställe, ett ställe man gärna besöker och gärna går tillbaka till. och med tanke på att vi var ute och gick hela dagarna var det oerhört skönt att bara behöva trippa hundra meter nedanför hotelldörren för att få sig stimuli både för mage och sinne.









så hit kommer vi nog tillbaka. till vår gata i rom. till mimi e coco, till il piccolo och till cantina e cucina. till via governo vecchio och till navona governo vecchio. för här har vi trivts, njutit och samlat på oss massor av minnen. precis så som jag vill att en semester ska vara. full av minnen och en längtan att åka tillbaka.



men nu åker vi strax hem. vi sitter i loungen på flygplatsen och väntar på att gaten ska öppna så att vi kan placera oss på flyget. och förhoppningsvis går det bättre denna gången än förra. så håll tummarna. det gör jag.



ciao!






det vackra










sista dagen



idag lämnar vi det vackra. staden, människorna, grönskan. jag kommer sakna det enkla, lättjefyllda livet som ett par semesterdagar i en spännande stad innebär. upplevelserna som kommer där man minst väntar dem. timmarna man spenderar där man minst anar det och känslan av nyfikenhet som uppstår i de situationer då man vill veta mer, läsa mer, studera, ta reda på.


mer om romarriket. mer om katolicismen. mer om allt.











men vi lämnar med avsikt att komma tillbaka. någon gång. och det är inte slut ritkigt än. vi har några timmar till på oss att titta på det där vi inte hunnit. att sitta på café och dricka en sista caffe latte. äta en sista glass.



men sen är vi på väg. från detta underbara och hem till något annat underbart. vårt hem. inte lika färgstarkt, inte lika mycket pasta och glas men en säng som är vår och en trädgård och ett trädäck att snart kunna möblera.












men några timmar till alltså. ett par timmar att ta tillvara på. att titta på fasader, förundras över det gröna, myllret och bilarna som promt ska in på de allra minsta gatorna, och de tar sig fram där det egentligen inte finns plats att ta sig fram. det är en gatuteater utan dess like.


och det finns en man i en svart bmw som kör rundor på de små gatorna, med nedrullade fönster oh amerikansk country på hög volym.


det är sådant vi också kommer minnas.











men några timmar till. timmar vi ska utnyttja till max, så snart jag stängt ner dautan och packat ner det sista. då beger vi oss ut igen, ut på vår gatan, den vi snabbt kom att älska och hänga på. som cheers ungefär, fast en gata istället för en bar.


och i eftermiddag sitter vi ett par timmar på flygplatsen. kanske kan jag visa er mer då, mer av det vackra, det harmoniska.


men nu, de sista skälvande timmarna. ciao!